OJ vad mycket det har hänt de senaste tre månaderna!!! Kan inte och vill inte skriva om just det här i bloggen.... Kan bara konstatera att det har varit för jävligt, men samtidigt utvecklande och lärt mig lite mer om vem jag är och vad jag vill med mitt liv...  Jag tar mig så sakteliga tillbaka till livet, även om det är jäkligt tufft vissa dagar. I går var första dagen på länge som jag verkligen kände det var ROLIGT att jobba!!! Det om något är väl ett tecken på att livet går åt rätt håll. Tror t.o.m att jag har börjat gå upp lite i vikt igen... Hmmm... Det kan jag gärna vara utan i och för sig...

Nå, vad har hänt med Dosan kanske ni undrar? Ja, sanningen är väl den att hon har fått stå tillbaka lite den senaste tiden. Har inte haft varken kraft, energi, ork eller vilja att engagera mig fullt ut i henne. Givetvis har hon fått god omvårdnad, pyssel och kärlek, men ridningen har inte varit fullt lika engagerad. Jag har också fått anpassa mig till mitt nya liv som innebär att jag har Evelina varannan vecka och dom dagarna jag har henne är det lite snoigt... På tre trimmar från det att jag hämtar henne från dagis, ska jag hinna med stallet, laga middag och få henne i säng. Då hinner jag tyvärr inte rida....  Lösningen på det hela har faktiskt varit att jag har skaffat mig en medryttare. Det är Johanna K, vars häst Tilda jag har varit medryttare på förrut (det var ju så jag startade bloggen en gång i tiden).  Vi funkar bra ihop, hon rider Dosan bra och jag är helt trygg med att hon tar hand om henne på bästa sätt. Dom veckor jag har Evelina har hon henne 5 dagar i veckan. Dom veckor jag är ensam har hon henne 2 dagar i veckan.  Det var inte så här jag hade tänkt mig att livet med Dosan skulle vara... men just nu är det den bästa situationen för mig med det liv jag lever. Kanske blir det annorlunda i framtiden?

Min bästa, käraste favvistränare har tyvärr bliv allvarligt sjuk och är sjukskriven fram till hösten. Trist!!! I desperation åkte vi till Emelie Brolin idag för att träna. Gick jättebra men en himla resa... tog 8 timmar allt som allt vilket inte är rimligt bara för att träna i 45 minuter...  Måste hitta en "vardagstränare" här hemma och sen kan man åka till Emelie eller någon annan för den där extra kicken.

Dosan skötte sig jättebra och hon var hur duktig som helst! Stod jättebra hela resan och agerade som en världsvan häst borta hos Emelie. Skönt! Vi har verkligen fått jättebra kontakt vilket jag är otroligt glad för!

Det blev ett kort inlägg idag... orkar inte mer just nu.... Ville bara tala om att jag lever och säkert kommer börja blogga lite mera snart igen...

Kram