... för jisses vad bra Rufus gick i går när jag red honom! Han är ju som bekant en ganska knepig herre att rida som har en hel del tix och stress för sig som yttrar sig i allt från att skaka upp och ner med huvudet... bita sig i bogen... inte gå att tränsa "normalt"... bara dundrar fram i stress när han inte vill vara med längre.... osv.

I går var han i alla fall INTE så! :-)  Hade med mig Evelina till stallet och planen var först att Jennie och Viggo skulle komma och vara med i stallet så Evelina kunde passa Viggo och Jennie filma mig när jag red. Nu blev det inte så av olika anledningar utan jag och Evelina (och Johanna som gick lite långa tyglar med Tilda) gick till ridhuset själva. Jag hade varit där innan och lagt ut några cavallettibommar "sick-sack" med sockerbitar som stöd så dom om upp en bit från marken.

Då hoppsadeln är den sadel som ligger bäst på honom sadlade jag honom med den. Sadelgjorden är bara så himla låååång och sista hålen måste man dra uppifrån för att det ska funka. Hoppade upp och samtidigt gick han ett steg vilket gjorde att sadeln åkte runt... TUR att han är så jäkla snäll ibland den hästen! Fick sadla om och spände till ordentligt innan jag hoppade upp. Skrittade runt i ridhuset och han kändes väldigt pigg och glad direkt från början. Efter "fri skritt" jobbade jag honom lite på små volter, flytta för skänkeln etc. för att mjuka upp honom ordentligt. Började sedan trava och WOW!!!! Vet inte vad som hände men det var en heeeeeelt annan häst jag satt på! Han jobbade verkligen med ryggen och jag hade nästan svårt att följa steget på honom. Tuggade på bettet, bra stöd på båda tyglarna och var så jäkla laddad och fin att jag bara satt och skrattade!  Han var så lyhörd för hjälperna att jag nästan bara behövde tänka vad jag skulle göra så utförde han det.  Jisses vad rolig han var att rida!!!

Vi travade lite över bommarna och han lyfte jättebra på benen och kämpade på. Nyttigt för hans oengagerade bakkärra..... :-)  Galoppen var rund och fin och jag varvade med att stå i lätt sits och lät honom sträcka ut ordentligt till att samla honom på små volter där han fick jobba lite extra.  Jag älskar dom här passen när man bara sitter och ler och man inser varför man håller på med hästar egentligen!

Rufus var svettig, men inte jag = ridning som det ska vara! :-)  Tillbaka till stallet för pyssel och fix och en stor kram till duktiga Evelina som har tålamod att sitta i ridhuset och titta på ett helt pass när jag rider!

Nästa gång jag har Rufus blir det Moa-träning med långa tyglar och på söndag rider jag lektion för Marianne. Det kommer bli hoppsadeln då med....

Ha en bra dag!

Det här är bara inte SANT!!!! Jag ska "bli med häst" fr.o.m januari, och inte vilken häst som helst, utan den underbara lilla donnan som heter "Dosan" och är en helt fantastisk liten häst. Ja, med betoning just på liten....

Men för att ta det från början...

Jag svarade ju på en annons om en MSV-utbildad häst som stod i Linköping. En lördag kväll åkte jag, Evelina, Johanna Kung, Jennie och Viggo med bilen till Linköping för att träffa denna häst och hennes ägare. En trevlig bilresa med härligt sällskap, men jag måste nog erkänna att jag var liiiiiiite nervös när jag svängde in på gårdsplanen.... Men det släppte ganska snart när jag träffade underbara Lisa som är hästens ägare. En superhärlig, spontan och trevlig tjej som man inte kan annat än att tycka om!

I boxen stod en bedårande söt liten häst med ett väldigt feminit uttryck och lite tjock sommarmage... *haha* Lisa tog ut henne i gången, och hon var verkligen inte stor... Hon mäter bara 159 cm. i mankhöjd så lite skeptisk kände jag mig när jag såg henne.... Jättego' att ha att göra med när vi gjorde i ordning henne. Torra och fina ben och verkade vara en väldigt genomsund och rejäl häst. Lisa berättade om vilka rutiner hon brukar ha på henne, hur hon är i hantering, vad hon tycker om/inte tycker om osv.  Evelina, Jennie och Johanna satt i sadelkammaren och matade Viggo... *haha*

Lisa tog ut henne i paddocken för att börja rida henne. Vilket STEG hon hade! Och vilken takt i gångarterna! Men framför allt - vilken pigg och positiv liten dam med öronen spetsade, driv i steget, lyhörd för vad ryttaren på ryggen komunicerade till henne. Jag föll pladask för den utstrålning och arbetsvilja som hon visade. Det var tungt underlag i paddocken (nytt) men hon kämpade på jättebra! Lisa visade henne i alla gångarterna, lite skolor, byten etc.  Vi andra stod och gapade vid sidan om och jag tänkte i mitt stilla sinne att "den här hästen kommer jag aldrig att få låna efter att hon har sett hur jag rider...."  Men det är inte mycket att göra, utan då hon bad mig att rida så var det bara att sätta sig upp och rida som man gör. Inte mycket man kan ändra på där och då... Hon ville att jag skulle rida på kandaret men jag var inte så pigg på det då det var länge sen sist, och jag hellre ville känna hur hon var "naturligt" utan kandaret.

Jag hoppade upp och GUD!!! Hon kändes inte ALLS som en "liten" häst!!!! Däremot kändes hon väldig kompakt om man jämför med Rufus.... Det är def. en häst som kommer ha lätt för samling. Det kände man direkt. Red bara på bridongen och började med att skritta runt och känna lite på gas och broms, böja henne etc. Hon var inte helt lättriden och lite svårt att "komma åt" då man inte kan rida med underskänklarna på samma sätt eftersom hon är mycket mindre än vad jag är van vid. Men hon slappnade av ganska bra ändå. Paddocken var fruktansvärd (stora gropar i den!!) och jag kände att jag satt som på en porslinshäst för att inte störa för henne där hon kämpade fram. Och sen tycker jag det är väääääldigt svårt att hoppa upp på andra hästar bara "sådär" och tro att man kan komunicera med hästen på en gång. Det tar tid att lära känna varandra!!

Hon hade jättefin trav men lite brådis... Såg sen på filmen (videofilmade lite) att det ser inte så överilat ut som det kändes så mycket är nog en vanesak. Galoppen satt jag bara och skrattade för det var så totalt annorlunda mot Rufus galopp.... Men jag kände direkt att det här kommer bli jättebra!!! Får jag bara i lugn och ro lära känna henne, träna för Cissi, jobba med att lära känna henne som "häst" (inte bara i ridningen) så kommer det här vara en häst som kommer lära mig MASSOR!!!!! Hon gör skolor som ett rinnande vatten, byten i vart annat, piruetter, har börjat med lite passage etc.  Jag var helkär i henne efter min lilla provritt! Red fram till Lisa och sa "ja tyvärr. Det här är vad jag klarar av att visa just nu med henne och jag förstår att du inte är direkt imponerad... men jag är störtkär i din lilla häst och kan ta med henne här och nu! "  "Javisst! Det får du jättegärna!!!" "VA????????!!!!!!!!!!! Skojar du med mig????? Det tar vi i hand på direkt i så fall"  "Absolut", sa Lisa, och sträkte fram näven som jag inte var ett dugg sen att grabba.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände för jag var i något slags chocktillstånd och sa att jag skulle höra av mig så snart jag bara hade "landat" lite, kollat på filmen etc.  Jag var fortfarande väldigt förvånad att hon ville att JAG skulle ta hand om Dosan dom närmaste tre åren....  Fick ett jättegulligt SMS av Lisa när jag körde hem där hon tyckte att det kändes jättebra med mig och att hon jättegärna ville att hon skulle komma till mig.

Givetvis hörde jag av mig så snart jag kom hem och berättade för henne att jag med glädje tackade ja till att ta hand om Dosan. Det känns bara såååååå spännande och roligt och jag kan nästan inte tro att det är sant förrän den dagen hon står i boxen i stallet. Hon kommer att komma hit och hälsa på i vårt stall någon helg i november och jag kommer åka ner till Linköping och stanna över en helg så jag kan rida ut henne + träna henne en sväng innan hon kommer till mig. Vill gärna boka upp en tid med Cissi redan nu då jag kan börja träna för henne, men jag kanske få lugna ner mig lite..... :-)

Jag hoppas att tiden med henne ska utveckla min ridning och mitt hästkunnande. Planen är att försöka komma ut och tävla med henne men framför allt att ha roligt tillsammans. Dressyrträning, uteritter, långa-tyglar-träning, mys och pyssel i stallet.... Hon är inte så stor & hon är väldigt lugn i hanteringen så jag tror även Evelina kommer ha roligt tillsammans med henne. Sen är hon en häst som "vilar sig i form" enligt Lisa, och som utan problem kan vila 1-2 dagar i veckan. Det gör henne nästan bättre istället... Det känns också skönt att höra då jag vet att vardagen kan bli svår att pussla ihop ibland när man har familj, och då behöver man inte ha dåligt samvete för att hon vilar en dag. Sen har ju Johanna Kung erbjudit sig att bli medryttare på henne.... :-))

Ja jisses.... jag nyper mig i armen varje dag och tror att det hela är en dröm....

Ett svagt ögonblick har jag lovat att jag ska gå ner 5 kilo om jag får hem den här hästen, så nu har jag några kämpiga månader framför mig....

Så dags att ställa sig på löpbandet!!

Här är två bilder på henne. Visst är hon fin?!!

Kära bloggläsare... kan ni FÖRSTÅ hur många, många, många ÅR jag har haft en önskan om en egen häst?????!!!!! Det har ALLTID funnits där men jag har alltid hittat massor av ursäkter som att jag nog inte har råd.... kanske inte har tid.... det är ju ändå ett stort åttagande....  Men nu jäklars har jag bestämt mig - jag ska ha en egen häst!!!! Tänk att man vid 37 års ålder ändå kommer till insikt om att man ska följa sina drömmar och dom mål man har i livet, för det är då man helt enkelt mår bra och kan njuta av vad livet verkligen går ut på! Varför ska jag sitta på ålderdomshemmet och fortfarande fundera över varför jag aldrig förverkligade mina drömmar och köpte mig en häst??? Det är inte konstigt om världen kryllar av bittra surkärringar och surgubbar om det är så folk lever sina liv....

Jag har trivts jättebra med att vara medryttare och det har passat mig tidigare alldeles perfekt när jag även hade fullt upp med hundarna, Evelina var mindre etc. Men nu när jag har satsat lite mer tid och engagemang på mina älskade hästar så inser jag också att jag saknar att få MIN häst till 100%. Ingen som lägger sig träning, skötsel etc. Man har "full koll" på sin egen häst och lär känna den på ett annat sätt när man har den 7 dagar i veckan. Hur den rör sig, hur den mår, alla små egenheter... helt enkelt - man kommer dom mycket närmare! OBS!!!!! Jag har haft HELT underbara hästägare på alla mina medryttarhästar som verkligen har låtit mig göra "vad jag vill" med mina sköt-hästar. Absolut inget att det är p.g.a dom som jag vill ha egen häst!!!!!!!  Jag är oerhört lyckligt lottad som har haft turen att ha den typen av hästägare som verkligen har låtit mig träna och sköta hästarna som jag vill! TACK!!!!  Men jag tror också att ni hästägare som läser den här bloggen förstår lite vad det är för något man missar när man inte har hästen som sin egen.... det är ändå en särskilt band som blir mellan häst och ägare (helt enkelt därför att dom får mer tid tillsammans!)

Och i morgon håller jag alla tummar jag har för att det är MIN tur!!!!! Jag har nämligen svarat på en annons om ett 15-årigt sto som ska hyras ut under 3 års tid. Ringde tjejen som äger hästen och det sa bara "klick" direkt! Vi har babblat, mailat hur mycket som helst på 3 dagars tid... och i morgon ska jag åka och provrida den! Hon köpte hästen när den var 8 år och då hade den gjort absolut ingenting. Inte ens inriden. Men det visade sig att det var en riktig arbetsmyra som älskar att jobba och på 6 år har hon själv tagit den upp till MSV dressyr! Hur coolt som helst!!!! Det verkar vara en känslig, arbetsvillig, sprallig liten dam med betoning på liten... Hon är bara 159 i mkh vilket gör att jag känner en viss oro.... men allt handlar om hur hon känns när man sitter på henne.  Hon är inte tävlad så mycket då tjejen som har henne inte haft körkort/bil men är som sagt högt utbildad.

Jag har gjort klart för henne att hon troligen inte kommer vidareutbildas hos mig men att jag kan ge henne ett kärleksfullt hem med god omvårdnad. Sen är jag ju helt såld på att jobba hästarna på lång tygel vilket jag kommer att göra med även detta sto, och kanske jag där kan vidareutbilda henne så hon får jobba med lite piaff och passage från marken ex.

Vi verkar ha samma filosofi i ridningen och hanteringen av hästar. Men det roligaste var ändå när hon sa: "Örebro... det vet jag inte så mycket om. Bara att en kompis till mig sålt en häst dit som heter Assar"  VA??????????????? sa jag. Det är väl inte så att det är den Assar som står i vårt stall?????? Men det var precis vad det var! Hur stor är den chansen på en skala ett till tio????? Helt klart ett tecken! ;-)  Så det här stoet och Assar har gått i hagen tillsammans för några år sedan. Häftigt tycker jag!!!

Jag är sjukt nervös dock för att hon ska tycka att jag rider som en kratta och inte alls passar till hennes häst. Jag har inte suttit på en "duktig" häst på år och dagar! Kandar har jag inte ridit på sen Gbg-tiden.... och helt plötsligt har jag fått totalt hjärnsläpp på hur man rider öppna & slutna.... *gulp*  Det är bara att be Gud hålla en vakande ängel över mig när jag rider och finns det en mening att jag ska ha den här hästen så blir det......

Det känns så himla bra att det är en foderhäst på 3 år i den här åldern och på den här nivån. Då kan man förhoppningsvis lära sig en hel del, komma ut och få lite tävlingsrutin etc. och sedan när hon flyttar tillbaka så har man lite mer erfarenhet och modet att köpa sig en yngre häst att utbilda. Det finns även en jättefin häst i samma ålder och på samma nivå som är till salu i Västerås, men om 5 år är den 20 år gammal och kommer kanske bara fungera som skogshäst. Och då står man där med den.... Det är trots allt mycket pengar man invensterar i ett hästköp.

Ja mina kära vänner. Håll tummarna!!!!!! Jag återkommer med rapport. Ska försöka sova lite nu....

Ja att blogga är i alla fall ett totalt slöseri med sina timmar!! Jag FÅR helt enkelt inte tiden att räcka till!!! På jobbet sitter jag mest framför datorn men det är inte så himla bra att sitta och blogga på arbetstid... (går mycket snabbare att skriva kommentarer i FB!)  Och efter jobbet är det dagishämtning, middag, stallbesök, bad, godnattsaga och hopp i säng för Evelina. Och sen är jag inte ett dugg sugen på att sitta framför datorn utan väääääldigt trött och seg vilket man blir när man skuttar upp ur sängen kl 05.30 varje morgon. *suck*  Men ibland är jag riktigt pigg och då oftast när Peter har lyckats lura i mig en kopp kaffe vid sju-snåret! Men då är jag så pigg så då brukar jag kunna se heeeela filmer och faktiskt t.o.m föra en HEL konversation med Peter utan att somna mitt i....

Ja. Ja. Ni får ta till vara på dom små, men unika och ack så exklusiva bloggstunderna som kommer från mig!

Senaste nytt på...

...hästfronten är att Rufus fick ett mag-anfall i förra veckan. Jättetrist då vi verkligen trodde att han var bra nu igen! Kopplat till hoppningen? Vi får se... Vi kör på som vanligt och på måndag ska Rani hoppa igen. Sen får hon väl sitta vakt i stallet över natten så han inte blir dålig igen....  Jag tog dig equiterapeut i förra veckan som kände över honom. Vi ska börja med magmassage och trycka på bajshålet.... *urk*  Red honom i går men han var väldigt öm i ryggen. Ska träna långa tyglar för Moa idag så han slipper belasta ryggen så får vi se om det går över. 

... jobbfronten är brist på total arbetsmotiviation! Varför kan man bara inte vara ledig hela dagarna istället? Jobbet suger helt enkelt!!! Hinner inte med att göra det jag ska utan blir fast i mina offerter, telefonsamtal, bokningar och annat. Visst, jag gör det bra men det är inte det som är min styrka. Men ska jag hinna allt måste jag göra massor av timmar övertid och det är jag inte ett dugg intresserad av. Saknar motiviation och kreativt tänkande. På söndag åker vi iväg med Promotionbåten. Det blir väl ganska roligt som vanligt men det blir ett hiiiiimla pusslande för att få det att gå ihop. E måste sova hos mormor från lördag till tisdag!!! Peter måste ta med Stella till jobbet..... 

... familjefronten är att vi alla har fullt upp som vanligt. Lyckas ändå på något sätt pussla ihop vardagen så den blir bra för oss alla. Peter har hundkurs i helgen så jag och Evelina ska hitta på bus på lördag.

Oj! Klockan rusar! Bäst jag springer efter den...

Tjing!