Kära bloggläsare... kan ni FÖRSTÅ hur många, många, många ÅR jag har haft en önskan om en egen häst?????!!!!! Det har ALLTID funnits där men jag har alltid hittat massor av ursäkter som att jag nog inte har råd.... kanske inte har tid.... det är ju ändå ett stort åttagande....  Men nu jäklars har jag bestämt mig - jag ska ha en egen häst!!!! Tänk att man vid 37 års ålder ändå kommer till insikt om att man ska följa sina drömmar och dom mål man har i livet, för det är då man helt enkelt mår bra och kan njuta av vad livet verkligen går ut på! Varför ska jag sitta på ålderdomshemmet och fortfarande fundera över varför jag aldrig förverkligade mina drömmar och köpte mig en häst??? Det är inte konstigt om världen kryllar av bittra surkärringar och surgubbar om det är så folk lever sina liv....

Jag har trivts jättebra med att vara medryttare och det har passat mig tidigare alldeles perfekt när jag även hade fullt upp med hundarna, Evelina var mindre etc. Men nu när jag har satsat lite mer tid och engagemang på mina älskade hästar så inser jag också att jag saknar att få MIN häst till 100%. Ingen som lägger sig träning, skötsel etc. Man har "full koll" på sin egen häst och lär känna den på ett annat sätt när man har den 7 dagar i veckan. Hur den rör sig, hur den mår, alla små egenheter... helt enkelt - man kommer dom mycket närmare! OBS!!!!! Jag har haft HELT underbara hästägare på alla mina medryttarhästar som verkligen har låtit mig göra "vad jag vill" med mina sköt-hästar. Absolut inget att det är p.g.a dom som jag vill ha egen häst!!!!!!!  Jag är oerhört lyckligt lottad som har haft turen att ha den typen av hästägare som verkligen har låtit mig träna och sköta hästarna som jag vill! TACK!!!!  Men jag tror också att ni hästägare som läser den här bloggen förstår lite vad det är för något man missar när man inte har hästen som sin egen.... det är ändå en särskilt band som blir mellan häst och ägare (helt enkelt därför att dom får mer tid tillsammans!)

Och i morgon håller jag alla tummar jag har för att det är MIN tur!!!!! Jag har nämligen svarat på en annons om ett 15-årigt sto som ska hyras ut under 3 års tid. Ringde tjejen som äger hästen och det sa bara "klick" direkt! Vi har babblat, mailat hur mycket som helst på 3 dagars tid... och i morgon ska jag åka och provrida den! Hon köpte hästen när den var 8 år och då hade den gjort absolut ingenting. Inte ens inriden. Men det visade sig att det var en riktig arbetsmyra som älskar att jobba och på 6 år har hon själv tagit den upp till MSV dressyr! Hur coolt som helst!!!! Det verkar vara en känslig, arbetsvillig, sprallig liten dam med betoning på liten... Hon är bara 159 i mkh vilket gör att jag känner en viss oro.... men allt handlar om hur hon känns när man sitter på henne.  Hon är inte tävlad så mycket då tjejen som har henne inte haft körkort/bil men är som sagt högt utbildad.

Jag har gjort klart för henne att hon troligen inte kommer vidareutbildas hos mig men att jag kan ge henne ett kärleksfullt hem med god omvårdnad. Sen är jag ju helt såld på att jobba hästarna på lång tygel vilket jag kommer att göra med även detta sto, och kanske jag där kan vidareutbilda henne så hon får jobba med lite piaff och passage från marken ex.

Vi verkar ha samma filosofi i ridningen och hanteringen av hästar. Men det roligaste var ändå när hon sa: "Örebro... det vet jag inte så mycket om. Bara att en kompis till mig sålt en häst dit som heter Assar"  VA??????????????? sa jag. Det är väl inte så att det är den Assar som står i vårt stall?????? Men det var precis vad det var! Hur stor är den chansen på en skala ett till tio????? Helt klart ett tecken! ;-)  Så det här stoet och Assar har gått i hagen tillsammans för några år sedan. Häftigt tycker jag!!!

Jag är sjukt nervös dock för att hon ska tycka att jag rider som en kratta och inte alls passar till hennes häst. Jag har inte suttit på en "duktig" häst på år och dagar! Kandar har jag inte ridit på sen Gbg-tiden.... och helt plötsligt har jag fått totalt hjärnsläpp på hur man rider öppna & slutna.... *gulp*  Det är bara att be Gud hålla en vakande ängel över mig när jag rider och finns det en mening att jag ska ha den här hästen så blir det......

Det känns så himla bra att det är en foderhäst på 3 år i den här åldern och på den här nivån. Då kan man förhoppningsvis lära sig en hel del, komma ut och få lite tävlingsrutin etc. och sedan när hon flyttar tillbaka så har man lite mer erfarenhet och modet att köpa sig en yngre häst att utbilda. Det finns även en jättefin häst i samma ålder och på samma nivå som är till salu i Västerås, men om 5 år är den 20 år gammal och kommer kanske bara fungera som skogshäst. Och då står man där med den.... Det är trots allt mycket pengar man invensterar i ett hästköp.

Ja mina kära vänner. Håll tummarna!!!!!! Jag återkommer med rapport. Ska försöka sova lite nu....

 

Anita, Stella & Kaxa

17 oktober 2009 18:15

Hej Johanna!
Jag har följt ditt bloggande länge nu och kände att jag måste gratulera och önska lycka till. Det är klart att du får ta hand om hästen.
Att säga att du inte kommer att vidareutbilda den är nog för att du vill gardera dig med både hängslen och livrem. Detta med tanke på hur du har slitit med dina medryttarhästar. Jag tror att du kommer att sitta och nöta rätt mycket eftersom du inte kan låta bli.
Själv har jag inte haft någon egen häst, men hade hand om min dotters häst i sammanlagt drygt två år när hon var utomlands och jobbade så jag vet vilken kontakt man får med en häst som man umgås mycket med.
Jag håller tummarna för att det går vägen och att detta är HÄSTEN du har väntat på.

http://www.sheab.net/~anitas.boxer

 

Johanna & Olga

19 oktober 2009 07:41

Vad spännande och roligt!!! Jag väntar ivrigt på en uppdatering om hur det gick!

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

OJ vad mycket det har hänt de senaste tre månaderna!!! Kan inte och vill inte skriva om just det här i bloggen.... Kan bara konstatera att det har varit för jävligt, men samtidigt utvecklande och lärt mig lite mer om vem jag är och vad jag vill med m...

På något sätt inser även jag att jag kommer kunna gå vidare i livet, även om det just nu verkligen är en FYSISK påtaglig sorg och smärta som gör att jag inte kan äta utan rasar kilon... Men inget ont som inte har något gott med sig!   Har extremt...

Så här känns mitt liv just nu....   Det har hänt mycket i helgen som varit. Jag och Peter har bestämt oss för att separera efter nära 11 år tillsammans, och det känns tungt. Väldigt tungt... Men ni som läser min blogg vet att det är bara att...

I dag åkte jag till hästaffären, på min tränares inrådan, och införskaffade ett bridongbett som var aningen längre och en stång som var aningen kortare. Ska prova detta på Dosan i morgon får vi se hur det passar. Det blev även ett brunt schabrak, en ...

     Glömde bort att jag hade ett synnerligen trevligt pass med Dosan i torsdags då jag spände på henne tömkörningsgjorden för första gången. Lite förvirrat i början, men när vi fått ordning på tömmarna och hon började förstå vad jag var ute e...