För ett halvår sedan (eller hur länge sen det nu är...) bestämde jag mig för att jag ville lära mig mer om kommunikationen mellan häst och människa. Fick kontakt med en tjej som heter Moa som är väldigt duktig på detta. Hon kom ut till stallet och pratade lite om hur vi skulle hantera Rufus och den stress/blockering han har i jobbiga situationer. Det där som gör att han bara gör över folk och släpar runt med dom bak i grimskaftet.... 

Rufus var verkligen hemsk i början. Särskilt då jag var ny med honom och han säkert skulle testa mig lite extra. Man blir lätt förbannad och frustrerad då han bara sätter alla sina hundratals kilo FRAMÅT och man inte får stopp på honom. Man märkte även i andra lägen att han liksom "stängde av" och stod och tittade bort i fjärran och inte riktigt tog in det man ville tala om för honom... 

I går hade jag utsläppet. Rufus fick stå inne medans dom andra hästarna vandrade ut en efter en. Inte det bästa han vet direkt... utan han blev gaaaanska stressig och for runt i boxen. Jag gick in i boxen till honom och tog av honom täcket, och då stog han stilla som ett ljus men spänd som en fiolsträng... När jag sedan skulle ta på honom grimman i boxdörren var jag beredd på att han skulle göra en klassisk rusning över mig... men jag tog ett djupt andetag och försökte känna lugnet i mig... öppnade dörren och sa till honom att backa. Han lyssnade inte på första försöket så jag fick ta i med lite större gester och då backade han undan för mig. På med grimman och longerlinan och ut genom stalldörren. Väntade mig även här att han skulle börja bråka lite. Han var spänd, frustade, gnäggade efter dom andra och man märkte att han gärna ville gå ut. Jag stannade och han stannade lugnt bakom mig och sedan sa det bara "poff" i honom och luften gick ur honom. Vi stod och småpratade en stund och jag klappade om honom innan jag gick vidare till ridhuset med en häst som gick som en hund efter mig. Sååååå varm i hjärtat jag blev!!! Det är så härlig känsla när man känner att en häst verkligen har fullt förtroende för sin ryttare och att den litar så mycket på honom/henne att han inte behöver själv ha full koll på allt som händer. Det var lite läskigheter på väg till ridhuset, men då är han så söt för då kommer han upp lite närmare bakom ryggen och puffar lite på handen med mulen. Precis som han vill "hålla handen" lite! :-)

Jag kommer i håg första promenaden vi hade där tillsammans med Moa då Rufus drog iväg till stallet och var allmännt stressad. Vilken skillnad på häst!!

I ridhuset släppte jag honom lös, satte på radion och "donade" lite. Rufus gick omkring efter mig och tittade nyfiket på vad jag höll på med. Smackade på honom och bad honom om att röra sig lite i ridhuset. TJOHO sa han och busade loss ett tag! Sen lugnade han ner sig och jag kunde ställa mig i mitten och "longera" honom, men utan någon lina, i alla gångarter. Byte av volt i galopp, öka och minska traven, göra halt och stå kvar på voltspåret osv. Han var helt avslappnad och öronen hade full koll på mina komandon under hela passet! Och det var nästan bara med min tanke jag fick honom att byta varv etc. Det var min energi som styrde tempot och mina tankar som styrde riktningen. Kände mig ungefär som fransmannen i Globen! :-)  Det var nästan så jag började gråta då jag inser att jag ska svika honom nu och ge min tid och kärlek till Dosan istället. Jag hoppas VERKLIGEN att han får en ny medryttare som ger honom TID och förstår honom!

Efter passet promenerade vi tillbaka till stallet, på med täckena och ut i hagen. Mockade och fixade innan jag gav dom lunch-hö och sedan for hemåt igen. Var tvungen att ringa Moa längs vägen och tacka för att hon har fått mig att tänka häst på ett helt nytt sätt!!!

Om exakt en vecka är jag på väg hem med Dosan i transporten. Ett nytt kapitel i mitt hästliv ska börja och jag hoppas ni kommer få läsa om det här i bloggen! Tack Rufus för allt roligt jag har fått ha tillsammans med dig!!! (Och tack Rani för förtroendet att jag har fått vara medryttare på din häst!)

Glad Lucia på er alla!

Ligger på hotellrumssängen i Linköping och käkar smågodis och bloggar lite. Väntar på att klockan ska bli middagstid så familjen kan gå ut hitta någon mysig restaurang att äta på.

Men för att ta det från början... Vi kom ner i går, fredag, vid tvåtiden då jag lämnade av famljen på hotellet och sedan lyckades ta mig ut till stallet där Dosan står utan att köra fel en endaste gång! I stallet mockade jag hennes box. Det var nog 20 år sedan sist jag mockade en halmbox! Ovant... Tog sedan in henne från hagen (var lite nervös att jag skulle ta fel häst....) och lät henne äta sin em-mat medans jag fixade hennes hö och mat.  Tog ut henne i gången för att göra i ordning henne och hon är verkligen sååå go att ha att göra med! Lugn som en filbunke och vill gärna stå och kela lite. På med sadel och kandar och tog mig in i ridhuset för att rida lite.

Uägh!!! Hon är verkligen inte stor... Men man SER i alla fall inte stor ut på henne. Tror också att det är ovanan att sitta på en häst som rör sig så annorlunda och är så kompakt som hon är. Hon var lite misstänksam och inte helt tillfreds med att ha en anna ryttare på ryggen. Blev lite stressad men skötte sig bra. Det var väl inget höjdarpass direkt... men vad kan man begära då vi inte känner varandra? Jag bestämde mig i alla fall för att kandaret inte ska användas på henne förrän jag känner att jag verkligen har fått henne i ärlig form och att hon lyssnar på mig till 100% på tränsbettet först. Det blir så lätt att hon "fuskar" när man har ett så pass skarpt bett i munnen som det ändå är på kandaret. Måste också lära mig att komma till ridning trots att hon är så pigg och framåt. Blir lätt att man bara "åker med" och försöker bromsa henne vilket inte är rätt sätt.  Men jag ska försöka åka iväg till Cissi och träna så snart som möjligt efter att hon har kommit hem till mig så jag får bra hjälp direkt med hur jag ska rida henne.

Hon ÄR inte mina drömmars häst (för liten!!) men jag får se det som en chans att prova på att ha egen häst utan att behöva lägga ut massor av tusenlappar på inköp OCH att hon kan mycket vilket gör att jag kommer lära mig massor på henne! Ska också bli kul att kunna ge sig ut och tävla lite i vår.

I går kväll gick vi på thai-restaurang och åt oss proppmätta!!!! Mums! Idol på TV och sedan sköna sängar att sova gott i...

I dag, lördag, satte jag väckarklockan på 07.15 och gick ner i en tom frukostmatsal... Åt lite frukost och läste tidningen innan jag åkte iväg till stallet igen. Nu förstår jag hur Malin Baryard och dom andra stjärnryttarna har det när dom bor på hotell och åker iväg för att rida! Ett helt ok liv tycker jag! ;)  I dag ville jag testa långa tyglar på henne. Hon fick inte gå ut när dom andra gick ut i hagen och hon blev lite nojjig av det... men fullt hanterbar. Hon är ju så liten!  Gjorde i ordning henne och gick över till ridhuset där jag började med lite "hanteringsövningar" att hon inte fick gå in mig när jag stannar, följa efter mig när jag svänger, stanna när jag stannar etc. Hon var otroligt lyhörd för detta och man såg verkligen hur hon slappnade av och lyssnade på mig. Jätteduktig på att flytta för tryck etc. Kopplade sedan på långa tyglarna. Lite lätt förvirrad då hon inte förstod vad jag menade... men efter 3 gånger så hade hon koll på läget och gick som hon aldrig gjort annat! Hon är vääääldigt lättstyrd och på första tillfället kom jag lika långt som jag kommit med Rufus på alla dom gånger jag gjort det med honom!! Det är traven som hon inte riktigt har fattat helt ännu, men det är ju faktiskt första gången hon gör detta. Jag är riktigt imponerad och det var verkligen ett superkul pass! Det kändes myyyyycket bättre idag och kände att jag kom henne lite närmare när jag jobbade henne från backen. Vi kommer nog ha himla kul tillsammans!

Hem för en dusch och en kopp kaffe på hotellrummet och sedan gick vi iväg och bowlade. Första gången för Evelina! Tyvärr hade dom ingen sån där "backe" men hon kämpade på bra och var riktigt duktig! Jag vann!!! Vad annat hade ni väntat er?! Vidare ut på stan för lite shopping (Evelina fick en ursnygg julkjol!!) och lunch. Sen vandrade valda delar av familjen hemåt och jag fick shoppa lite i lugn och ro... Tyvärr stängde affärerna ganska tidigt så det blev inte mer än en tunika och ett par byxor.  Mycket snyggt i vinterns klädutbud tycker jag!

I kväll väntar nytt restaurangbesök och i morgon efter långfrukost släpper jag av Peter och Evelina på Busfabriken och åker sedan till stallet för att rida ut en runda med Dosan. Får se hur hon är i skog och mark! Pigg som tusan kan jag tänka mig...

Go lördag-kväll gott folk!