I dag är det bara 20 dagar kvar tills Dosan kommer! Känns jättespännande och samtidigt lite skrämmande. Det är ett himla ANSVAR att ta hand om någon annans häst. Skillnad om du köper den själv.... men nu är det någon ANNANS älskling man ska ta hand om !! *gulp*  Ja, ja. Hon får skylla sig själv som lånar ut henne....  

I helgen ska familjen till Linköping, bo på hotell, äta god mat, shoppa och mysa! Kanske inte av den lika fullt så romantiska anledningen som ni tror.    Jag ska nämligen ta hand om Dosan fredag, lördag och söndag. Ägaren är bortrest och undrade om jag ville ta hand om henne eftersom jag hade sagt att jag gärna kom ner och red henne lite innan hon flyttade hem till mig. Det här blev ju en väldigt bra lösning då eftersom hon får hjälp med hästen, jag får rida Dosan och Peter & Evelina får en myshelg.   

Pratade lite med ägaren i helgen och det var då jag kände jag fick lite kalla fötter....  Dosan är inte mer än 151,5 cm i mankhöjd!!!! Herregud!! Jag trodde hon var i alla fall 158....   Inte konstigt att man tycker hon ser liten ut på stallgången! *gulp* Tänk om jag känner mig jättestor när jag sitter på henne? Jag har ju bara suttit upp EN gång förrut och det kommer jag knappt ihåg längre... Ägaren ser i och för sig inte lång ut på henne och vi är ungefär lika långa, och hon rör sig inte som en ponny utan verkligen som en stor häst.... Känns bra att jag ska ner och rida henne i helgen så jag får liiiite mera koll på hur hon är !! Egentligen är hon allt jag INTE brukar tycka om hästar. Sto.. liten...kompakt...  Å andra sidan har hon allt det jag älskar hos hästar. Arbetsvilja, lättlärd, personlighet, possitiv, go' att ha att göra med, underbar gång, lyhörd...

Nej, om jag känner efter riktigt i magen så känns det faktiskt bra. Jag har helt enkelt börjat stirra mig blind lite för mycket på siffrorna i hennes mankhöjd som faktiskt inte spelar någon som helst roll!!! Nu ska jag bara tänka positivt och fortsätta nedräkningen till hennes ankomst!

Ska ta med mina långa tyglar när jag åker ner och se om jag hinner med ett lite "prova på-pass" med henne. Det beror på hur sugen jag blir på att rida henne istället. :-)  Ska även försöka få till en uteritt tillsammans med hennes stallkompis. Kan vara roligt att se hur hon är då.

Ägaren kommer inte att komma upp innan för hon har så as-mycket att göra! Istället kommer hon att komma och hälsa på i mellandagarna. Hon börjar känna av att det bara är några dagar kvar nu och det är tufft för henne att skiljas från henne... Hon får givetvis komma upp HUR mycket som helst och hälsa på henne.

I går blev det långa-tyglar-träning med Rufus för Moa. Han gick riktigt bra och jag fick till några bra "aha-moments" då han verkligen bär sig själv. Duktig Rufus!! Men svettigt är det att knata runt i ridhuset i en timmas tid i "power-walk-tempo"...   Han är go' den lilla hästen och vi börjar verkligen komma varandra riktigt nära. Hoppas hon hittar någon ny medryttare som verkligen tar hand om honom på bästa sätt och förstår honom!

Såg på statistiken här på bloggen....Hahaha!!! Vilket skämt! Tur jag vet att i alla fall Johanna W är inne och läser den! :-)

Kram på dig!

 

Johanna & Olga

1 december 2009 12:05

Jodå, en trogen läsare sitter här.... en med mycket tålamod... :-)
Vad roligt att åka till Linköping och prova på Dosan lite mer, det blir ju som en liten försmak, spännande! Bra drag att ta familjen med dig :-)

Vi hörs!

 

Lotta

3 december 2009 13:37

Jag läser faktiskt också! :-D
Men herregud Johanna, klart du inte kommer att vara stor på henne! ;-) :-) Charlie är 140cm och jag känner mig inte stor på honom, trots mina kilon... Va mysigt att få ha en "egen" häst att sköta och rida! Kramar till dig ♥

http://nogg.se/charliesfamilj

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

OJ vad mycket det har hänt de senaste tre månaderna!!! Kan inte och vill inte skriva om just det här i bloggen.... Kan bara konstatera att det har varit för jävligt, men samtidigt utvecklande och lärt mig lite mer om vem jag är och vad jag vill med m...

På något sätt inser även jag att jag kommer kunna gå vidare i livet, även om det just nu verkligen är en FYSISK påtaglig sorg och smärta som gör att jag inte kan äta utan rasar kilon... Men inget ont som inte har något gott med sig!   Har extremt...

Så här känns mitt liv just nu....   Det har hänt mycket i helgen som varit. Jag och Peter har bestämt oss för att separera efter nära 11 år tillsammans, och det känns tungt. Väldigt tungt... Men ni som läser min blogg vet att det är bara att...

I dag åkte jag till hästaffären, på min tränares inrådan, och införskaffade ett bridongbett som var aningen längre och en stång som var aningen kortare. Ska prova detta på Dosan i morgon får vi se hur det passar. Det blev även ett brunt schabrak, en ...

     Glömde bort att jag hade ett synnerligen trevligt pass med Dosan i torsdags då jag spände på henne tömkörningsgjorden för första gången. Lite förvirrat i början, men när vi fått ordning på tömmarna och hon började förstå vad jag var ute e...