Mycket i livet är dina egna val och sådant du kan påverka - och det ska du verkligen göra! Men så är det alla dom där andra sakerna som dyker upp varje dag som du faktiskt inte kan påverka ett dugg, och då har jag lärt mig att det bara är en sak som gäller: "Gilla läget"! Det kommer inte hjälpa hur mycket man gormar, hoppar jämnfota eller skriker sig blå - det gör ändå ingen skillnad! Och i går var en sådan dag...

Började med en otroligt hektisk dag på jobbet där telefonen ringde heeeeela tiden och jag aldrig fick jobbat undan i mina "högar". Tvärtom blev det bara fler och fler papper som gjorde att högen skjöt i höjden... Satt några timmar och la mycket energi på att stressa upp mig över detta. Sen beslöt jag mig för att "den här dagen får helt enkelt bli "skit" och inte riktigt vad du har tänkt dig. Ta emot alla förfrågningar, gör det mest akuta och lägg det andra på hög tills i morgon då du kan strukturera om och se hur offerter och annat ska prioriteras."  Oj vad mycket lättare det gick att jobba, och så mycket mer effektiv jag blev! :-)  Slutade vid 15-tiden så jag inte skulle behöva stressa runt i stallet så mycket...

Mockade och fixade i ordning. Dosan kom in i god tid, fick äta i lugn och ro medans jag packade bilen, fixade med släpet (som jag fick laga med gaffatejp och skruv... Själv är bäste dräng!) tog in dom andra hästarna och hade mys i stallet. Dosan fick komma ut i stallgången och jag klädde på henne. För dagen var det den "blå" outfiten som kom fram med vita benlindor och jag hade mina jeanridbyxor som matchade. Så tjusigt så! :-)

Halv sex är då vi SENAST måste åka. Jennie, min trogna följeslagare på träningarna (tack snälla, söta gulliga du!!!) hade inte dykt upp. Klockan blev fem över halv, tjugo i, kvart i..... Jag HADE verkligen kunnat stress upp mig för detta och sedan visa detta tydligt och klart genom att vara spydig, kort i tonen och gräsligt irriterad på Jennie. Hade det varit Peter hade det väl troligen varit så... *haha*  Men jag insåg väldigt snabbt att vad katten hjälper det? Kommer hon att komma fram tidigare till stallet för det? Kommer jag vara på bättre humör när jag ska rida sen för det? Kommer Jennie att bli glad av att jag ger henne "dåligt samvete" för det? Och jag kan ju ändå inte göra något åt det här och nu. Det enda jag kunde göra var att vara klar med mitt så att det bara var att lasta när hon kom.

Så i stället för att hetsa upp mig stälde jag mig och kelade lite med Dosan, andades..., fokuserade på hur jag ville att mitt träningspass skulle bli och bara njöt av tystnaden och lugnet. Dosan var inte heller direkt uppstressad över situationen utan stod och snarkade bredvid mig! *haha*

Lastning av häst där hon gick in på direkten! YES!! Framme hos Cissi var det bara ut med häst och iväg till ridhuset där jag började att skritta fram henne. Framskrittningen blev inte så lång som jag själv ville men Cissi tycker att när dom har varit ute hela dagen, gått från parkeringen och till ridhuset etc. så behöver dom inte så mycket framridning. Det är värre om man tar dom direkt från boxen efter en natts vila, då måste man skritta fram MINST 10 minuter.

Lilla fröken var mer på tårna än vad hon har varit dom senaste gångerna vilket säkert är en kombination av mycket havre och lite motion i förra veckan.... Men det är bara att gilla läget! Började "mjuka" henne enligt det nya sättet vi börjat rida som hon acceperade ganska bra, dock med dom stora parabolerna ute för att kolla in alla snygga hästar som kom och gick i ridhuset. Känns ändå skönt att jag kan få henne till bättre ridning nu TROTS att hon är ganska spänd. Bådar gott för kommande tävlingar där jag har en känsla av att fröken kommer kunna hoppa ur skinnet för allt nytt och "farligt". Vi fortsatte med travarbete, skänkelvikning, öppna etc.  Hon la sig på TOK för mycket på, och enligt det nya sätt vi har börjat att jobba på så ville jag ta tillbaka henne för att få kontroll på takt och tempo. Men Cissi var inte alls inne på den linjen utan körde lite "gamla stilen" som vi gjorde med henne i början, vilket förbryllade mig lite och fram för allt gjorde att jag surade ihop.... Grrr.... Varför kan jag bara inte lyssna på cissi och LITA på att hon gör övningar som passar mig och min häst?! 

Jag "käftar inte emot" så mycket när jag rider lektion. Försöker göra som tränaren säger och sen får man gå hem och analysera och ev. fråga nästa gång man träffas om det är något man grubblar på.  Så även denna gång och jag ska ta en vidare diskussion med henne om hur hon ska ridas, för jag tycker inte gårdagens pass var någon höjdare. Jag kanske tänker helt fel om hur JAG tycker hon ska ridas, men frågar jag inte så får jag heller inga bra svar.

Dosan gick bra första halvan av passet men blev sedan lite trött = lägger sig på. Måste tänka på att behålla lugnet och inte stressa upp mig med henne, utan istället anpassa övningar och ridningen efter hur hon känns. Tror även att jag börjar få henne att jobba lite mer med sin högersida vilket är jobbigt för henne. Jag hoppas att jag får 5 veckor med riktigt bra ridning nu innan hon ska vila en period. Är taggad som tusan nu när jag har "kommit på henne" lite mera vilket gör att det blir mer ridning än att bara få henne att slappna av.

Inlastning för hemfärd gick som en dans! (gjorde det numer klassiska "svanstricket" på henne vilket funkar toppen!) Evelina var hemma så jag kunde i lugn och ro städa undan efter mig i stallet inte lämna det som ett fullständigt bombnedslag... I morgon blir det vila och lite persedelvård som det heter så vackert! :-) Ska även åka till Cissi igen, men den här gången för att se på Jennie och Victoria som ska träna.

Jag älskar verkligen min Dosan och det är alltid lika roligt att hitta på saker tillsammans med henne!!! Nu längtar jag till våren så man kan rida lite mer utomhus bara... *suck*  Men det är ju egentligen bara att "gilla läget". inte mycket jag kan göra åt saken själv... ;-)

/Johanna

p.s Lisa och hennes mamma kommer den 24-25 februari och hälsar på. YES va' kul det ska bli! Hoppas hon inte tycker hon ser förskräcklig ut och är hemskt felriden.. *gulp* d.s