NUUUUU står min lilla älskling i boxen på Frösvidal! Som jag har längtat!! Jag och Lotta (tack snälla söta att du följde med!!) åkte och hämtade henne i Linköping den 20 december. Halt som skam på vägarna... men det gick bra. Hon gick på i transporten när vi hämtat linorna och efter ett gråtfyllt avsked av sin ägare styrde vi kosan hemåt. Hon stod som ett ljus i transporten! Skönt! Väl på plats var hon lite orolig i början (åt dåligt) men nu har hon kommit till ro. Är bästis med sin hagkompis "Donna". Ja bästis och bästis... hon är väl mer dom en storasyster för henne. Markerar att det är hon som bestämmer men samtidigt blir hon såååå ledsen om Donna skulle gå iväg, och står och gnäggar förtvivlat efter henne.

Vi lyckades pricka in den kallaste vintern på måååååånga år plus att det varit "storhelg"... vilket har gjort att vi har tagit det ganska lugnt med ridningen i början. Det har mest varit att lära känna henne, pyssla om henne, några mysiga uteritter och några försök till dressyrpass har det ändå blivit.

Hon är väldigt vaken och alert och kan hoppa till för mysko saker i skogen. Dock är det inte att hon sticker iväg, så man kan lugnt sitta och skritta på långa tyglar även ute i skogen. Hon funkar även bra med att rida ut med dom andra hästarn, bara hon får vara först... :-)  Hon har haft några tuffa skogspass då hon fått galoppera i uppförsbackarna i snön, men hon har tyckt det varit himla skojsigt! :-)

Jag har även träffat Moa och haft Dosan lös i ridhuset och tränat på "kommunikation". Det gick jättebra och jag kände verkligen att jag kom henne närmare och fick lite mer förståelse för hennes personlighet efter det passet. Hon lyssnade väldigt bra på mig och vi kunde sluta passet med att löslongera henne i ett lugnt tempo runt mig. Såååå härlig känsla!!!

Dressyrträningen har gått "sådär" men jag har egentligen inte väntat mig så mycket annat heller. Hon har aldrig haft någon annan än Lisa på ryggen som tränat med henne och hon känner inte igen "språket" som har i ridningen på henne. Det gör att hon blir lite stressad och spänd. Men vi jobbar på saken! I dag var det träning hos Cissi och jag fick lite tips på hur jag ska jobba med henne. Det handlar till 100% om mig och min sits.... (Vad annat hade jag väntat mig?!) Jag måste slappna av i benen, inte sänka hälen så mycket och lossa knäna. Mer hjulbent... Annars blir det att jag kniper mig fast och det vill hon springa ifrån. Det är verkligen inte något vacker ekipage vi är just nu... men jag känner mig helt säker på att bara vi börjar förstå varandras språk så kommer hon bli en sådan kalashäst för mig!!! Jag kommer lära mig massor och det ska bli så kul när vi börjar komma till ordentlig ridning.

Det är som Cissi säger: "Nu har du fått en Ferrari att rida och inte dom där gamla diselstinkande gamla Mercedeserna du har haft förrut"! Och visst ligger det lite sanning i det. Dom senaste hästarna jag har ridit har alla varit vallacker som krävt väldigt mycket "styrka" och "rejäl ridning" från min sida. Nu ska jag lära mig att bara tänka mig till fattningar, övergångar etc.... och sitta lätt som en fjäder i sadeln...  Ni hör ju sjäva vilken otroligt nyttig häst för mig detta är!

Jag är såååå nöjd med henne! Hon är en pärla att ha med när man åker iväg (även om hon tyckter att Cissis minishettis var väääääldigt suspekt!) även om hon är väldigt på tårna. Dock aldrig att hon flippar ur utan bara underbart vaken och trevlig. Har kommit in i känslan av att hon inte är så stor längre och inget jag funderar på ö.h.t längre. Cissi blev mycket förvånad när jag sa hur hög hon är. Och även mycket imponerad av det jobb som Lisa har gjort med henne. Och vem blir inte imponerad av det??!!!!  Men en dag ska jag också rida Dosan som Lisa gör! Så det så!!! :-)

Jennie var även gullig och filmade mig så nu ska jag kolla in hur det ser ut. Det är så himla nyttigt att bli filmad! I morgon är det ett nytt pass kl. 16.50 och innan dess ska Jennie rida kl. 11.30  Hur galna är vi egentligen som ger oss iväg och tränar när det är -23 grader ute???? Det är bara Cirkus Frösvidal som gör sådana tokigheter...

Nej nu väntar en varm dusch och sedan kommer Peter hem med lite pizza. Mums!