I dag har det varit en stressig dag... och så kommer tyvärr dom flesta måndagar att bli. Ja förutom då jag har jobbat helg och kan vara ledig en måndag istället. Inte alls mig emot! Som tur är kommer det bli lite sådana dagar framöver.

Började dagen, nej natten, med en Evelina som hade förskräckligt ont i magen och sprang på toa hela natten. Det kan vara hennes mamma som kanske hade i liiiite för mycket laxerande medel i hennes kvällsmat då hon tidigare under kvällen var så hård i magen att hon bara satt och skrek och grät. Usch vad jag tyckte synd om henne!!! Ja ja. Nu kom det ju ut i alla fall... Vi var dock lite möra efter sömnbristen i morse så vi tog oss lite sovmorgon innan det var dags för dagis och jobb. Jag tog mig även friheten att stanna vid stallet och mocka till Dosan så det var gjort inför kvällen.

På jobbet väntade massor med lappar på skrivbordet... och ett ledningsmöte mellan kl. 10-13. Lite snabb lunch och sedan jobb till 15.30 då jag skyndade mig hemåt. Förbi affären för att bunkra upp lite "muta" och middag till Evelina som är tvungen att följa med mig på hästträningen varje måndag... Det blev plättar, varm choklad, ett äppel och en liten chokladbit. Jag är verkligen en mönstermamma som ger henne nyttig och näringsrik mat varje dag!!! :-s

Vidare till dagis där hon faktiskt följde med utan alltför mycket bråk och tjafs. Kors i taket! Till stallet för att koppla på transporten, göra i ordning Dosan (Tack Evelina för hjälpen med att kratsa hovarna, rykta och sätta på transportskydden!) och vi var riktigt bra i tid! Stackars Jennies häst var konstigt svullen i ganaschen och feber... Mysko... Hoppas det inte är något alvarligt!  Efter lite mecklande med bilar (Tack Jennie att jag fick köra med din bil som har dubbdäck!) så blev det lastning av fröken som gick på direkt! Vi hade två personer på sidorna, men dom behövde i princip bara visa sig så gick hon på. Duktig flicka! Ska bli skönt när man kan lasta och köra henne ensam. Tycker verkligen inte om att köra transport nu när det är vinter och halkigt men Rani var gullig och följde med mig i bilen. (Tack även till dig!!)

Gick in med Dosan i ridhuset och började göra i ordning henne. Efter liten promenad i ridhuset hoppade jag upp på henne och skrittade fram henne med hjälp av Evelina som säger vilken bokstav man ska gå till och sedan ska jag rida dit utan att använda andra hjälper än blicken. Funkar superbra och gör en verkligen uppmärksam på hur viktigt det är att se dit du ska! Gjorde lite bakdelsvändningar och framdelsvändningar lite trav och några varv i galopp på volten. Hon var sååååå fin och avspänd direkt från början!!! Jättehärligt!

Sen kom Cissi och lektionen började. Jobbade vidare på avslappningen och hon gick mycket bättre idag. Det är fortfarande min sits... och min hand som glappar lite för mycket! Framdelsvändningar, skänkelvikning längs långsidorna och på diagonalen var bra övningar för att få henne att slappna av. Hon tycker det är mycket roligare också när det händer lite saker. Nu har jag lite att träna på inför nästa gång! :-)

På slutet kom Cissis man in med deras lilla sällskapshäst som är en minishettis. Att inte Dosan höll på DÖ????!!!!!!!!!!!!!!  Hon stirrade så jag trodde ögonen skulle hoppa ur huvudet på henne. Sen gick hon försiktigt fram och skulle nosa på honom men när han sträckte fram huvudet la hon in turboväxeln bakåt så rädd hon blev! *haha*  Vi red vidare och den lilla shettisen gick omkring i ridhuset, la sig ner och rullade sig och höll på till Dosans stora förskräckelse.

Men å andra sidan gick hon såååå braaaa när han var där! Vilket steg och vilken lyhördhet för mig! Hon var väl så rädd och chockad så den enda trygghet hon kände var i att lyssna på mig... Hon var verkligen en fröjd att rida och jag var så glad och stolt över min lilla häst när vi var klara. Hon går från klarhet till klarhet varenda dag och det ska bli roligt att se hur långt vi kommer tillsammans. Roligt också att Cissi tycker om henne. Hon tycker hon är så söt och positiv att jobba med! Min lilla sportbil...

När vi skulle hem gick hon på direkt och med en stelfrusen Evelina for vi hemåt för att fixa det sista med mat, ta in alla saker, mocka ur transporten, lämna tillbaka den etc. Jag sprang som en skottspole fram och tillbaka och ville bara få hem Evelina så hon blev varm och kunde gå och lägga sig för att sova. Det är bara att inse att måndagarna ser stallet ut som ett bombnedslag efter mig! Men jag vet att jag kan ta igen det på tisdgarna då hon får en vilodag.

På onsdag ska vi försöka rida lite bomarbete i ridhuset, på torsdag blir det nog lite långa tyglar alt. dressyr, fredag konditionsträning i ridhuset, lördag skrittrunda ute och söndag lite dressyrträning i kombination med uteritt. Å så är det snart måndag och ny träning igen! :-))

NU ska jag krypa ner i sängen med min bok, tina upp lite under täcket och sedan sooooova..... Zzzzzz......

Träningspasset med Dosan för Cissi torsdags var såååå mycket bättre! Kul att man känner att det blir några steg framåt för varje träning! Hon är jätteduktig att ha med sig och står snällt i "väntrummet" och tittar på dom andra hästarna som tränar medans jag gör i ordning henne. Skönt! Har även börjat att ha henne lös i stallgången när jag gör i ordning henne vilket hon trivs mycket bättre med än att henne fast i kedjorna. Hon kan bara iiiiinte förstå att man kan flytta bara rumpan när man står på stallgången. Då går hon framåt istället.... Hmmm... måste vi jobba vidare på...

Passet i torsdags tänkte jag mycket mer på min sits men stälde även lite mer krav på henne. Framridning i skritt och galopp som får henne att slappna av mycket mera. Hon har fortfarande lite separationsångest då dom andra hästarna försvinner ut... men hon blir lika glad och nyfiken när nästa kommer in! Tok-häst...

I fredags fick hon vila och i lördags tog jag ett kvällspass i ridhuset då det var TOK-kallt!! Fick frost i ansiktet... och hon slickade bort snö från sin mun som fastnade då hon tuggade på bettet. Man är nog lite galen som rider ändå. Hon lyssnade bättre på mina förhållningar tack vare Jennies superbra tips om att tänka "skulderbladen ihop".  Funkade jättebra på henne!

I dag blev det uteritt tillsammans med Johanna och Victoria. Det var ganska tung snö och mycket snö så vi tog det ganska lugnt. Hon ska ju även åka och träna i morgon så jag vill inte hon ska ha allt för mycket muskelvärk... Hon var lite extra fjantig och "rädd" för saker vilket jag tror på att Victoria är mycket sådan och det smittar av sig på Dosan. Men hon är rolig när man galopperar på henne för när det kommer "läskiga stenar" och liknande så är det precis som hon kniper ihop ögonen och tokspringer förbi i tusen knyck, för att sedan falla tillbaka i sitt vanliga galopptempo. Sötnosen!!

Är laddad för morgondagen men det blir ganska så stressigt.... Ska försöka göra stallet på morgonen i stället så är det klart. Får kasta mig från jobbet, till dagis, till stallet, till träningen, hem igen, och hem och lägga Evelina som kommer vara vråltrött efter sin första dag på dagis efter jullovet. Mycket får hon stå ut med den lilla tjejen...

Dosan går inte att lasta ensam men mina underbara stallkompisar har lovat att ställa upp och följa med mig på måndagarna. Jag blir så glad över deras engagemang och vi har så himla kul tillsammans och peppar varandra i träningen etc.  Håll nu bara tummarna för att jag klarar av att ta mig fram med odubbade vinterdäck...

Go' kväll!

NUUUUU står min lilla älskling i boxen på Frösvidal! Som jag har längtat!! Jag och Lotta (tack snälla söta att du följde med!!) åkte och hämtade henne i Linköping den 20 december. Halt som skam på vägarna... men det gick bra. Hon gick på i transporten när vi hämtat linorna och efter ett gråtfyllt avsked av sin ägare styrde vi kosan hemåt. Hon stod som ett ljus i transporten! Skönt! Väl på plats var hon lite orolig i början (åt dåligt) men nu har hon kommit till ro. Är bästis med sin hagkompis "Donna". Ja bästis och bästis... hon är väl mer dom en storasyster för henne. Markerar att det är hon som bestämmer men samtidigt blir hon såååå ledsen om Donna skulle gå iväg, och står och gnäggar förtvivlat efter henne.

Vi lyckades pricka in den kallaste vintern på måååååånga år plus att det varit "storhelg"... vilket har gjort att vi har tagit det ganska lugnt med ridningen i början. Det har mest varit att lära känna henne, pyssla om henne, några mysiga uteritter och några försök till dressyrpass har det ändå blivit.

Hon är väldigt vaken och alert och kan hoppa till för mysko saker i skogen. Dock är det inte att hon sticker iväg, så man kan lugnt sitta och skritta på långa tyglar även ute i skogen. Hon funkar även bra med att rida ut med dom andra hästarn, bara hon får vara först... :-)  Hon har haft några tuffa skogspass då hon fått galoppera i uppförsbackarna i snön, men hon har tyckt det varit himla skojsigt! :-)

Jag har även träffat Moa och haft Dosan lös i ridhuset och tränat på "kommunikation". Det gick jättebra och jag kände verkligen att jag kom henne närmare och fick lite mer förståelse för hennes personlighet efter det passet. Hon lyssnade väldigt bra på mig och vi kunde sluta passet med att löslongera henne i ett lugnt tempo runt mig. Såååå härlig känsla!!!

Dressyrträningen har gått "sådär" men jag har egentligen inte väntat mig så mycket annat heller. Hon har aldrig haft någon annan än Lisa på ryggen som tränat med henne och hon känner inte igen "språket" som har i ridningen på henne. Det gör att hon blir lite stressad och spänd. Men vi jobbar på saken! I dag var det träning hos Cissi och jag fick lite tips på hur jag ska jobba med henne. Det handlar till 100% om mig och min sits.... (Vad annat hade jag väntat mig?!) Jag måste slappna av i benen, inte sänka hälen så mycket och lossa knäna. Mer hjulbent... Annars blir det att jag kniper mig fast och det vill hon springa ifrån. Det är verkligen inte något vacker ekipage vi är just nu... men jag känner mig helt säker på att bara vi börjar förstå varandras språk så kommer hon bli en sådan kalashäst för mig!!! Jag kommer lära mig massor och det ska bli så kul när vi börjar komma till ordentlig ridning.

Det är som Cissi säger: "Nu har du fått en Ferrari att rida och inte dom där gamla diselstinkande gamla Mercedeserna du har haft förrut"! Och visst ligger det lite sanning i det. Dom senaste hästarna jag har ridit har alla varit vallacker som krävt väldigt mycket "styrka" och "rejäl ridning" från min sida. Nu ska jag lära mig att bara tänka mig till fattningar, övergångar etc.... och sitta lätt som en fjäder i sadeln...  Ni hör ju sjäva vilken otroligt nyttig häst för mig detta är!

Jag är såååå nöjd med henne! Hon är en pärla att ha med när man åker iväg (även om hon tyckter att Cissis minishettis var väääääldigt suspekt!) även om hon är väldigt på tårna. Dock aldrig att hon flippar ur utan bara underbart vaken och trevlig. Har kommit in i känslan av att hon inte är så stor längre och inget jag funderar på ö.h.t längre. Cissi blev mycket förvånad när jag sa hur hög hon är. Och även mycket imponerad av det jobb som Lisa har gjort med henne. Och vem blir inte imponerad av det??!!!!  Men en dag ska jag också rida Dosan som Lisa gör! Så det så!!! :-)

Jennie var även gullig och filmade mig så nu ska jag kolla in hur det ser ut. Det är så himla nyttigt att bli filmad! I morgon är det ett nytt pass kl. 16.50 och innan dess ska Jennie rida kl. 11.30  Hur galna är vi egentligen som ger oss iväg och tränar när det är -23 grader ute???? Det är bara Cirkus Frösvidal som gör sådana tokigheter...

Nej nu väntar en varm dusch och sedan kommer Peter hem med lite pizza. Mums!

För ett halvår sedan (eller hur länge sen det nu är...) bestämde jag mig för att jag ville lära mig mer om kommunikationen mellan häst och människa. Fick kontakt med en tjej som heter Moa som är väldigt duktig på detta. Hon kom ut till stallet och pratade lite om hur vi skulle hantera Rufus och den stress/blockering han har i jobbiga situationer. Det där som gör att han bara gör över folk och släpar runt med dom bak i grimskaftet.... 

Rufus var verkligen hemsk i början. Särskilt då jag var ny med honom och han säkert skulle testa mig lite extra. Man blir lätt förbannad och frustrerad då han bara sätter alla sina hundratals kilo FRAMÅT och man inte får stopp på honom. Man märkte även i andra lägen att han liksom "stängde av" och stod och tittade bort i fjärran och inte riktigt tog in det man ville tala om för honom... 

I går hade jag utsläppet. Rufus fick stå inne medans dom andra hästarna vandrade ut en efter en. Inte det bästa han vet direkt... utan han blev gaaaanska stressig och for runt i boxen. Jag gick in i boxen till honom och tog av honom täcket, och då stog han stilla som ett ljus men spänd som en fiolsträng... När jag sedan skulle ta på honom grimman i boxdörren var jag beredd på att han skulle göra en klassisk rusning över mig... men jag tog ett djupt andetag och försökte känna lugnet i mig... öppnade dörren och sa till honom att backa. Han lyssnade inte på första försöket så jag fick ta i med lite större gester och då backade han undan för mig. På med grimman och longerlinan och ut genom stalldörren. Väntade mig även här att han skulle börja bråka lite. Han var spänd, frustade, gnäggade efter dom andra och man märkte att han gärna ville gå ut. Jag stannade och han stannade lugnt bakom mig och sedan sa det bara "poff" i honom och luften gick ur honom. Vi stod och småpratade en stund och jag klappade om honom innan jag gick vidare till ridhuset med en häst som gick som en hund efter mig. Sååååå varm i hjärtat jag blev!!! Det är så härlig känsla när man känner att en häst verkligen har fullt förtroende för sin ryttare och att den litar så mycket på honom/henne att han inte behöver själv ha full koll på allt som händer. Det var lite läskigheter på väg till ridhuset, men då är han så söt för då kommer han upp lite närmare bakom ryggen och puffar lite på handen med mulen. Precis som han vill "hålla handen" lite! :-)

Jag kommer i håg första promenaden vi hade där tillsammans med Moa då Rufus drog iväg till stallet och var allmännt stressad. Vilken skillnad på häst!!

I ridhuset släppte jag honom lös, satte på radion och "donade" lite. Rufus gick omkring efter mig och tittade nyfiket på vad jag höll på med. Smackade på honom och bad honom om att röra sig lite i ridhuset. TJOHO sa han och busade loss ett tag! Sen lugnade han ner sig och jag kunde ställa mig i mitten och "longera" honom, men utan någon lina, i alla gångarter. Byte av volt i galopp, öka och minska traven, göra halt och stå kvar på voltspåret osv. Han var helt avslappnad och öronen hade full koll på mina komandon under hela passet! Och det var nästan bara med min tanke jag fick honom att byta varv etc. Det var min energi som styrde tempot och mina tankar som styrde riktningen. Kände mig ungefär som fransmannen i Globen! :-)  Det var nästan så jag började gråta då jag inser att jag ska svika honom nu och ge min tid och kärlek till Dosan istället. Jag hoppas VERKLIGEN att han får en ny medryttare som ger honom TID och förstår honom!

Efter passet promenerade vi tillbaka till stallet, på med täckena och ut i hagen. Mockade och fixade innan jag gav dom lunch-hö och sedan for hemåt igen. Var tvungen att ringa Moa längs vägen och tacka för att hon har fått mig att tänka häst på ett helt nytt sätt!!!

Om exakt en vecka är jag på väg hem med Dosan i transporten. Ett nytt kapitel i mitt hästliv ska börja och jag hoppas ni kommer få läsa om det här i bloggen! Tack Rufus för allt roligt jag har fått ha tillsammans med dig!!! (Och tack Rani för förtroendet att jag har fått vara medryttare på din häst!)

Glad Lucia på er alla!

Ligger på hotellrumssängen i Linköping och käkar smågodis och bloggar lite. Väntar på att klockan ska bli middagstid så familjen kan gå ut hitta någon mysig restaurang att äta på.

Men för att ta det från början... Vi kom ner i går, fredag, vid tvåtiden då jag lämnade av famljen på hotellet och sedan lyckades ta mig ut till stallet där Dosan står utan att köra fel en endaste gång! I stallet mockade jag hennes box. Det var nog 20 år sedan sist jag mockade en halmbox! Ovant... Tog sedan in henne från hagen (var lite nervös att jag skulle ta fel häst....) och lät henne äta sin em-mat medans jag fixade hennes hö och mat.  Tog ut henne i gången för att göra i ordning henne och hon är verkligen sååå go att ha att göra med! Lugn som en filbunke och vill gärna stå och kela lite. På med sadel och kandar och tog mig in i ridhuset för att rida lite.

Uägh!!! Hon är verkligen inte stor... Men man SER i alla fall inte stor ut på henne. Tror också att det är ovanan att sitta på en häst som rör sig så annorlunda och är så kompakt som hon är. Hon var lite misstänksam och inte helt tillfreds med att ha en anna ryttare på ryggen. Blev lite stressad men skötte sig bra. Det var väl inget höjdarpass direkt... men vad kan man begära då vi inte känner varandra? Jag bestämde mig i alla fall för att kandaret inte ska användas på henne förrän jag känner att jag verkligen har fått henne i ärlig form och att hon lyssnar på mig till 100% på tränsbettet först. Det blir så lätt att hon "fuskar" när man har ett så pass skarpt bett i munnen som det ändå är på kandaret. Måste också lära mig att komma till ridning trots att hon är så pigg och framåt. Blir lätt att man bara "åker med" och försöker bromsa henne vilket inte är rätt sätt.  Men jag ska försöka åka iväg till Cissi och träna så snart som möjligt efter att hon har kommit hem till mig så jag får bra hjälp direkt med hur jag ska rida henne.

Hon ÄR inte mina drömmars häst (för liten!!) men jag får se det som en chans att prova på att ha egen häst utan att behöva lägga ut massor av tusenlappar på inköp OCH att hon kan mycket vilket gör att jag kommer lära mig massor på henne! Ska också bli kul att kunna ge sig ut och tävla lite i vår.

I går kväll gick vi på thai-restaurang och åt oss proppmätta!!!! Mums! Idol på TV och sedan sköna sängar att sova gott i...

I dag, lördag, satte jag väckarklockan på 07.15 och gick ner i en tom frukostmatsal... Åt lite frukost och läste tidningen innan jag åkte iväg till stallet igen. Nu förstår jag hur Malin Baryard och dom andra stjärnryttarna har det när dom bor på hotell och åker iväg för att rida! Ett helt ok liv tycker jag! ;)  I dag ville jag testa långa tyglar på henne. Hon fick inte gå ut när dom andra gick ut i hagen och hon blev lite nojjig av det... men fullt hanterbar. Hon är ju så liten!  Gjorde i ordning henne och gick över till ridhuset där jag började med lite "hanteringsövningar" att hon inte fick gå in mig när jag stannar, följa efter mig när jag svänger, stanna när jag stannar etc. Hon var otroligt lyhörd för detta och man såg verkligen hur hon slappnade av och lyssnade på mig. Jätteduktig på att flytta för tryck etc. Kopplade sedan på långa tyglarna. Lite lätt förvirrad då hon inte förstod vad jag menade... men efter 3 gånger så hade hon koll på läget och gick som hon aldrig gjort annat! Hon är vääääldigt lättstyrd och på första tillfället kom jag lika långt som jag kommit med Rufus på alla dom gånger jag gjort det med honom!! Det är traven som hon inte riktigt har fattat helt ännu, men det är ju faktiskt första gången hon gör detta. Jag är riktigt imponerad och det var verkligen ett superkul pass! Det kändes myyyyycket bättre idag och kände att jag kom henne lite närmare när jag jobbade henne från backen. Vi kommer nog ha himla kul tillsammans!

Hem för en dusch och en kopp kaffe på hotellrummet och sedan gick vi iväg och bowlade. Första gången för Evelina! Tyvärr hade dom ingen sån där "backe" men hon kämpade på bra och var riktigt duktig! Jag vann!!! Vad annat hade ni väntat er?! Vidare ut på stan för lite shopping (Evelina fick en ursnygg julkjol!!) och lunch. Sen vandrade valda delar av familjen hemåt och jag fick shoppa lite i lugn och ro... Tyvärr stängde affärerna ganska tidigt så det blev inte mer än en tunika och ett par byxor.  Mycket snyggt i vinterns klädutbud tycker jag!

I kväll väntar nytt restaurangbesök och i morgon efter långfrukost släpper jag av Peter och Evelina på Busfabriken och åker sedan till stallet för att rida ut en runda med Dosan. Får se hur hon är i skog och mark! Pigg som tusan kan jag tänka mig...

Go lördag-kväll gott folk!

I dag är det bara 20 dagar kvar tills Dosan kommer! Känns jättespännande och samtidigt lite skrämmande. Det är ett himla ANSVAR att ta hand om någon annans häst. Skillnad om du köper den själv.... men nu är det någon ANNANS älskling man ska ta hand om !! *gulp*  Ja, ja. Hon får skylla sig själv som lånar ut henne....  

I helgen ska familjen till Linköping, bo på hotell, äta god mat, shoppa och mysa! Kanske inte av den lika fullt så romantiska anledningen som ni tror.    Jag ska nämligen ta hand om Dosan fredag, lördag och söndag. Ägaren är bortrest och undrade om jag ville ta hand om henne eftersom jag hade sagt att jag gärna kom ner och red henne lite innan hon flyttade hem till mig. Det här blev ju en väldigt bra lösning då eftersom hon får hjälp med hästen, jag får rida Dosan och Peter & Evelina får en myshelg.   

Pratade lite med ägaren i helgen och det var då jag kände jag fick lite kalla fötter....  Dosan är inte mer än 151,5 cm i mankhöjd!!!! Herregud!! Jag trodde hon var i alla fall 158....   Inte konstigt att man tycker hon ser liten ut på stallgången! *gulp* Tänk om jag känner mig jättestor när jag sitter på henne? Jag har ju bara suttit upp EN gång förrut och det kommer jag knappt ihåg längre... Ägaren ser i och för sig inte lång ut på henne och vi är ungefär lika långa, och hon rör sig inte som en ponny utan verkligen som en stor häst.... Känns bra att jag ska ner och rida henne i helgen så jag får liiiite mera koll på hur hon är !! Egentligen är hon allt jag INTE brukar tycka om hästar. Sto.. liten...kompakt...  Å andra sidan har hon allt det jag älskar hos hästar. Arbetsvilja, lättlärd, personlighet, possitiv, go' att ha att göra med, underbar gång, lyhörd...

Nej, om jag känner efter riktigt i magen så känns det faktiskt bra. Jag har helt enkelt börjat stirra mig blind lite för mycket på siffrorna i hennes mankhöjd som faktiskt inte spelar någon som helst roll!!! Nu ska jag bara tänka positivt och fortsätta nedräkningen till hennes ankomst!

Ska ta med mina långa tyglar när jag åker ner och se om jag hinner med ett lite "prova på-pass" med henne. Det beror på hur sugen jag blir på att rida henne istället. :-)  Ska även försöka få till en uteritt tillsammans med hennes stallkompis. Kan vara roligt att se hur hon är då.

Ägaren kommer inte att komma upp innan för hon har så as-mycket att göra! Istället kommer hon att komma och hälsa på i mellandagarna. Hon börjar känna av att det bara är några dagar kvar nu och det är tufft för henne att skiljas från henne... Hon får givetvis komma upp HUR mycket som helst och hälsa på henne.

I går blev det långa-tyglar-träning med Rufus för Moa. Han gick riktigt bra och jag fick till några bra "aha-moments" då han verkligen bär sig själv. Duktig Rufus!! Men svettigt är det att knata runt i ridhuset i en timmas tid i "power-walk-tempo"...   Han är go' den lilla hästen och vi börjar verkligen komma varandra riktigt nära. Hoppas hon hittar någon ny medryttare som verkligen tar hand om honom på bästa sätt och förstår honom!

Såg på statistiken här på bloggen....Hahaha!!! Vilket skämt! Tur jag vet att i alla fall Johanna W är inne och läser den! :-)

Kram på dig!

Wiiiiii!!!! I går bestämdes det att jag ska köra ner och hämta hem Dosan söndagen den 20 december! Bättre julklapp kommer jag inte kunna få i år!!!

Känns jättebra, även om det också känns lite pirrigt att ha ett så stort ansvar för någon annans häst... Men hon, ägaren, vet givetvis vad hon ger sig in i och vi kommer ha en bra och öppen dialog under hela lånetiden så jag tror inte det kommer bli några konstigheter.

Skönt att hon kommer i samband med jul/nyår då man ändå är lite extra ledig, så jag i lugn och ro kan bekanta mig lite mer med henne. :-)

Långa tyglar-träning med Rufus i går. Han var ovanligt okoncentrerad och jag fick kämpa på bra för att få honom att göra det jag ville... men han gick bra till slut. Bara jag koncentrerade mig och skärpte upp mig lite. Tänk vad lite fokus gör sååå mycket!!!

I kväll är det restaurangbesök för att fira min brorson som fyller år. Lördag f.m stallet medans Evelina är på "Lek & Buslandet" med sin bästa kompis. Lördag kväll kommer några kompisar över och äter middag. Söndag stallet och på kvällen gospelkören. Ser ut att bli en riktigt trevlig helg! :-)

Hoppas ni får det samma!

I går var det himla väder!! Snön VRÄKTE ner i Kilsbergen där jag jobbar (ligger 280 m.ö.h) och jag hade förstås sommardäcken på. Det vara preciiiiis att jag kom upp för backen på morgonen, och när det var dags för hemfärd satt jag med hjärtat i halsgropen när jag körde.... *gulp* men det gick fin-fint! Jag hade ju Peters "rock-bil" och den tar sig fram överallt (enligt honom själv...) Han hade istället varit gullig och tagit med sig Volvon för att svänga förbi och byta däck på den åt mig. Gulle du!!  Och dessutom var den nytvättad när jag fick hem den...

Stannade vid stallet på vägen hem och fixade maten + mockade till Rufus. Skönt att ha det gjort innan.

Hämtade sedan Evelina på dagis och hann med både ett snöbollskrig, snögubbe-bygge och äta middag tillsammans innan jag susade tillbaka till stallet för att följa med Johanna till Cissi-träning med Tilda. I vanlig "ciruks-frösvidal-stil" sladdade Jennie in med transporten då hon varit och tränat med Marije för Lisa, urlastning, byta bil, i med nästa häst och iväg igen. En helt vanlig dag på Cirkusen...   Träningen för Cissi gick jättebra och hon har verkligen börjat komma åt Tilda så hon slappnar av och inte bara pinnar på. Hon gick riktigt, riktigt bra emellanåt fast Johanna satt mest och klagade på att det var tråkigt att rida i höger varv.... *haha*

Tillbaka till stallet och där var det full rulle då det hade kommit lite övernattnings-hästar + att Moa kom för att jobba med Victoria. Själv tog jag ut Rufus som var liiiiite irriterad över att bli sadlad och tränsad på den tiden han egentligen brukar få kvällsmat!!  Han är så lurvig och gosig nu med sin tjocka päls. Och riktigt fin i hullet också tycker jag. Ser helt enkelt ut att må bra! Men pälsen är snart ett minne blott då han ska klippas i morgon.... Skönt då han blir ganska svettig när man rider honom nu...

Jag gick iväg till ridhuset med hans fina, blå, ulltäcke på. Skönt att ha när man rider fram så han verkligen blir varm i musklerna tycker jag. Hade bestämt mig för ett "jogga-runt-pass" där jag också jobbade mycket med att gymnastisera honom i galoppen. Något jag märkte på träningen sist att det verkligen passar honom.  Ö.h.t är han en häst som behöver mycket framridning och bli varm i musklerna för att han ska fungera som bäst. Jag travade runt och red lätt. Jobbade med tempoväxlingar och gymnastiserade honom med volter, lite sluta/öppna osv. Var noga med att han svarade ärligt på mina hjälper. Han var väldigt irriterad för något (mest att han inte fått sin kvällsmat trots att klockan var över 22.00 kan jag tänka!) och gick och bänglade sig med huvudet lite. Det är vääääldigt lätt att man bli frusterad och irriterad.... men jag försökte behärska mig och väntade bara ut honom. Jag vet att han blir bättre när han kommit igång lite. Fattade höger galopp (hans värsta!) och den var så fruktansvärt usel som den bara kan vara på honom! Kantig, ojämn och urtaskig kvalitet!  Bytte varv och började i vänster istället. Stod i lätt sits och gjorde tempoväxlingar, små och stora volter, men fram för allt mycket förvänd galopp (låg i stora bågar och en 8 över ridhuset). Han var jättedukig och jobbade på riktigt bra! Lite mycket framvikt ibland men det fick jag upp genom att ta in honom på lite mindre volter och få honom att sätta under sig bakbenen bättre.  Han frustade och stånkade men var väldigt tillfreds och glad ändå!

Skrittade honom på lång tygel en stund och bytte sedan varv till "hemska" galoppen....  Vilken skillnad!! Mycket bättre kvalitet från start med stora, runda härliga språng. Även i det här varvet jobbade jag mycket med den förvända galoppen och han var jättefin och jobbade på bra. Tempoökningar blandat med in på lite mindre volter ibland. Han var riktigt, riktigt fin på slutet och Jennie (som också var i ridhuset) kom med glada tillrop! *tack*

Moa jobbade Vickan samtidigt på långa tyglar. Såg/hörde dom knappt... Jag är så inne i min egen ridning när det är andra folk i ridhuset så jag hör knappt när dom tilltalar mig! Både för och nackdel ibland kanske... men skönt att man kan koncentrera sig på det man håller på med.

Efter avskrittning och torkning av häst fick han äääntligen komma in och få pyamasen på och mumsa i sig sin mat. Jag fixade lite med det sista i stallet och sa "gonatt" till sötnosarna kl. 23:38....

I morgon väntar heldag med "Conventum-tjejerna" då vi drar till Pia i Mariestad och hälsar på. Susar sedan hem för att ha en tjej-kväll med Cirkus-gänget då vi ska äta god mat och bara prata häst! Så det ser ut att bli en riktigt, riktigt trevlig lördag! :-)  Söndag är frågan om man ska bege sig till Strömsholm och titta på nationella dressyrtävlingar eller titta på lokal förevisning av långa tyglar (Moa har öppen träning) Vi får se vad det blir.

Ja Peter, Evelina och hundarna har åkt till farmor och farfar för att hälsa på i helgen. Om ni undrar varför inte dom får vara med i mina planer.... :-)

Trevlig helg!

p.s Dosans matte ringde och undrade om jag ville ha Dosan lite tidigare, typ från mitten av december. OM jag vill!!!!!!  Hoppas hon kommer snart!!!! d.s