Ryktet går att det finns människor som läser min blogg som inte lämnar några kommentarer!!!!! OCH det är tydligen folk i Dosans närmaste vänskapskrets och familj...... Hmmmmm.... Passa er så jag inte slutar blogga om Dosans liv! (och mitt med för den delen med det tror jag inte ni är lika intresserade av...)

Nej, skämt å sido... det är kul att ni är här och läser om hur Dosan har det! :-) Den lilla prinsessa som hon är så tycker hon om alla former av uppmärksamhet! :-)

I dag blir ytterligare en tvådagarsblogg...

Tisdag

Denna dag är alltid vilodag för Dosan. Dels har hon gått träningen på måndagkvällarna och dels är det lite knöligt med hämtningar av Evelina etc. Brukar försöka ha den dagen till "Evelina-dag" då hon har sin gympa efter dagis, hämt och äta middag och sedan får hon bestämma dagordningen för kvällen tillsammans. Oftast blir det spela spel eller leka något innan det blir mys i sängen (då hon får ligga i pappas säng eftersom han jobbar natt och både hon och jag tycker det är så mysigt att ligga där och gosa och småprata lite på kvällen).

Stallet fixade jag på hemväg från jobbet och det blev snabbmock, sätta mat, packa hö, kratsa ur is ur hovarna och allmän översyn av tjejen. Hon stod så nöjd och mumsade på sitt hö och jag undrar om hon inte tycker det är ganska skönt med vilodagar hon med...

Onsdag

Bästa dagen i stallet då jag kan vara där utan någon tid att passa. Hästarna kom in ganska sent så jag hann mocka innan Dosan kom in. Fixade sedan med hö & mat och putsade i ordning allt från måndagens träning. Det blir ridhusspån ööööverallt och då jag har lite brådis från stallet på kvällen så brukar lindor och täcken ligga i en stor hög... Velade lite om jag skulle åka med Johanna på träningen, men beslutade mig för det till sist. Det är skönt för Dosan att få äta och smälta em-maten i lugn och ro innan jag tar och jobbar med henne. Sagt och gjort så baxade vi in Victoria i transporten och åkte iväg till Cissi i snöstorm. (Flera andra hade avbokat men inte Johanna inte! :-) )  Mycket lyckat pass och nöjd häst och ryttare!

Hemma i stallet igen konstaterade jag att klockan var närmaren halv tio på kvällen när Dosan hade få en snabb avborstning och blivit "påklädd". Lånade longergjord och tog henne till ridhuset. Hade med ett par inspänningstyglar som visade sig var för korta... och när jag stod och micklade som mest med dom slocknade ljuset i ridhuset... Hon blev liiiiiite skärrad men det gick bra. Ljuset går nämligen på rörelse så man får inte stå stilla för länge...  Longerade henne sedan i båda varven, alla gångarter, och hon var jätteduktig och lyhörd. Ork och motivation tog dock slut ganska snart så det blev bara 30 minuter. Men hon fick i alla fall röra lite på sig! Åkte hem från stallet kl 22.30 efter en lång dag....

I dag, torsdag, väntar ett dressyrpass i ridhuset!

Lisa ringde förresten och pratade lite. Alltid lika roligt när hon ringer! Kul med en hästägare som är så engagerad!!

Tjing!

 

Johanna & Olga

22 januari 2010 07:59

Jag visste väl att det var fler än jag som läser din blogg!! :-) Jag slås av en sak när jag följer dina inlägg.....jobbar du inte längre?!??!?! :-)

Kramar

 

Lisa

22 januari 2010 22:41

Ojojoj nu har jagen sådan här stund på dagen då jag saknar min älskade prinsessa så fruktansvärt mycket

 

Ulla

22 januari 2010 23:33

Jag är en sån där "blogg-spion" dock ej i Dosans vänkrets! Jag tror jag har lämnat nån kommentar för länge sen men trots att jag inte kommenterar så mycket så tycker jag väldigt mycket om din blogg! Men du får gärna uppdatera lite oftare:-)

 

Lisa

23 januari 2010 21:41

Då ska jag fortsätta på min kommentar som igår plötsligt försvann så endast en mening återstod... Hmmm
Nåja, det jag ville berätta för dig var ett minne som kom upp för mig så starkt när jag läste vad som hänt i ridhuset då ljuset släcktes. Jag kan tänka mig att hon blev liiite skärrad, herre min tid..:P
Jo det var för cirka ett år sedan, det hade kommit mycket snö som låg tung både över tak och ledningar. Jag hade stallat upp Dosis i gången för jag mockade. Var tvungen att hämta halm få loftet så jag pinnade iväg till andra delen av stallet, när jag var halvvägs upp för trappan blir allt kolsvart. Inte ens en siluett kunde man urskilja. Hjärtat for upp i halsgropen. Fåglarna flög förskräckta genom stallet längs med taket och man kunde bara höra vingslagen. Alla hästar började frusta och trampa omkring. Jag hörde tydligt Dosan som var på andra sidan stallet, kändes då som 2 km! Du vet ju hur man känner igen sin hästs skor mot betongen precis som man känner igen gnägget - och det gjorde jag . Vägen tillbaka till henne kändes som en evighet och många tankar hann susa genom huvudet. Vad händer? Kommer hästarna att slita sig loss i mörkret? Kommer hon gå omkull? Kanske måste ringa veterinär om kaoset är ett faktum...osv. Ja jag och alla andra stalltjejer var riktigt rädda. När jag väl kom fram till henne bultade henne hjärta lika fort som mitt. Jag slängde mina armar om henne och höll henne i min famn så gott jag kunde. Med huvudet lutat mot hennes nacke och hals hörde jag hennes hjärta lugna ner sig - och så stod vi tills ljuset kom tillbaka. Några av de längsta minuterna i mitt stalliv någonsin. Just den stunden då vi var varandra så nära möttes flera känslor på samma gång; rädsla, oro, fruktan, värme, trygghet och kärlek mellan två individer.
Jag saknar henne så himla mycket just nu Johanna. Säg till henne att jag älskar henne, att jag längtar efter henne och att jag kommer snart och hälsar på henne i mars. Krama henne varm från mig.
Tack Johanna för att du är mitt smyckeskrin som tar hand om det värdefullaste jag har

 

Rose-Marie

24 januari 2010 14:17

Erkännande av spioneri: Hej Johanna det är jag RM som spionerar eller rättare sagt följer dig. Kul att höra att det går bra med vår "pärla" Jag sa väl att du är rätt person Du o ingen annan kan på ett härligt o ömt sätt förvalta Lisas ögonsten. Lycka till vi ses till våren!!/Kram Rose-Marie

 

Johanna K

26 januari 2010 13:31

Hejsan!
Jag är en bloggspion. Även om vi ses i stallet är det kul att följa dig i bloggen och få lite mer av dina tankar kring ridningen. Vi är ju ruskigt effektiva i stallet när vi är där tillsammans :-) så det blir inte så mycket prat. Vi borde ta en hästjejkväll för mat och prat.
Kramar från din stallkamrat

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

OJ vad mycket det har hänt de senaste tre månaderna!!! Kan inte och vill inte skriva om just det här i bloggen.... Kan bara konstatera att det har varit för jävligt, men samtidigt utvecklande och lärt mig lite mer om vem jag är och vad jag vill med m...

På något sätt inser även jag att jag kommer kunna gå vidare i livet, även om det just nu verkligen är en FYSISK påtaglig sorg och smärta som gör att jag inte kan äta utan rasar kilon... Men inget ont som inte har något gott med sig!   Har extremt...

Så här känns mitt liv just nu....   Det har hänt mycket i helgen som varit. Jag och Peter har bestämt oss för att separera efter nära 11 år tillsammans, och det känns tungt. Väldigt tungt... Men ni som läser min blogg vet att det är bara att...

I dag åkte jag till hästaffären, på min tränares inrådan, och införskaffade ett bridongbett som var aningen längre och en stång som var aningen kortare. Ska prova detta på Dosan i morgon får vi se hur det passar. Det blev även ett brunt schabrak, en ...

     Glömde bort att jag hade ett synnerligen trevligt pass med Dosan i torsdags då jag spände på henne tömkörningsgjorden för första gången. Lite förvirrat i början, men när vi fått ordning på tömmarna och hon började förstå vad jag var ute e...