I dag var det äntligen dags för uteritt igen. Jag är sååå trött på att sitta i ridhuset och harva på kvällarna men vad annat kan man göra när det är vinter och mörkt på kvällarna? Bara att se fram emot ljusare tider och framför allt utnyttja helgerna till att rida ut på!

Uteritt på en häst utan snösulor är lite pillrigt... Först får man brodda och sätta i 8 brodd. Därefter får man ta fram glasslock och börja klippa till innesulor som man kilar fast på hovarna i skorna. En billigare variant av snösulor... men bra mycket mer tidskrävande. Tid är pengar... Jag var väldigt nöjd i början med den här lösningen men har nu upptäckt att dom ganska ofta trillar ur och att det är bökigt att ha att göra med. På tisdag kommer dock hovis och sätter i riktiga snösulor. Jag tänker ta skor utan fasta brodd då hon har sådant kliv i skritten att jag är rädd att hon ska trampa sig själv. Och att brodda tycker jag ändå går ganska snabbt att göra.

I dag var jag, Johanna med Assar och Jennie med Victoria ute i skogen. Det var tunn skare på ytan och sedan sjönk hästarna ner i ganska djup snö. *pust* vad tungt, tyckte Dosan som inte riktigt var på hugget som hon brukar vara. I första traven i djupsnön hade hon ett SJUKT kliv dock. Kändes som hon gick över upphöjda bommar i ridhuset ungefär... :-)  Det blev några galopper men ganska mycket skritt. Och Dosan trivdes förståss som bäst när hon fick gå först på lång tygel med sina spetsade öron... :-))

I går var det vila för fröken. Det märks att det är lite mildare ute och att hon börjar fälla av lite päls. Har ju inte klippt henne mer sen Lisa klippte henne eftersom det blev så fruktansvärt kallt här en period. Då hon heller inte går så svettiga pass med mig ännu tycker jag det är skönare för henne att få behålla lite päls. När hon fäller är hon dock inte så glad märker jag. Ska borsta ur henne ordentligt och även köpa lite extra B-vitaminer som hjälper henne att hålla pälsen i ordning. För övrigt har jag gått över till att bara ge henne hö (ca 8 kg) och ca ett drygt kg havre och ca 2 dl. betfor och mineraler. Det verkar vara något hon mår bra av så jag kör på denna kosten ett tag får vi se hur hon utvecklas. Ska ta i B-vitamin och ev. "mag och tarm" för hennes ibland oroliga mage. Och självklart lite morötter och annat gott i maten ibland också.

Har haft en liten svacka "mentalt" i ridningen där jag tycker att vi inte kommer någonstans utan att jag fortfarande harvar på med att få henne at slappna av och hitta knapparna hur jag ska rida henne.... Jag är så glad för Cissis hjälp på måndagarna då hon går ganska bra och avslappnat ändå. Hon trivs verkligen i hennes ridhus! Men hemma hos oss tycker hon det är såååå jobbigt och hon blir sååå spänd. Mina kära stallkamrater säger att jag ska sänka kraven på mig själv och tänka på att jag bara haft henne en månad ännu. Och visst har dom rätt... men man vill ju bara att det ska funka!!!! Jag har givetvis en målbild av hur jag vill det ska vara och kännas när jag rider henne, och längtar tills jag kan börja rida "ordentligt" på henne. Hon gör mig dock medveten om mina sämsta sidor i min ridning och jag tror det är det som gör mig så frustrerad... samtidigt som jag inser att bättre läromästare kommer jag aldrig att få!!!! Hon är såååå nyttig för mig och tvingar mig att slappna av och andas i mitt umgänge med henne. Hon "provocerar mig" och då gäller det för mig att behålla mitt lugn och inte gå igång på hennes väldigt vakna och energiska energi. Såååå himla nyttigt för mig och jag älskar henne verkligen för vad hon tillför i mitt liv!

Jag har hemskt roligt med min häst och jag älskar att vara i stallet med henne. Måste bara hitta rätt nivå på mina krav på mig själv, backa tillbaka till det som hästar och ridningen egentligen handlar om: Att hitta kommunikationen, tilliten till varandra och glädjen i ridningen som är att dansa en dans tillsammans och inte en prestation för någon annan...

I morgon är jag taggad för ny Cissiträning! Rapport kommer givetvis om hur det har gått!

Helgen har inte bara varit häst, utan i lördags fyllde Evelina 6 år! Stora tjejen!! Det blev frukost på sängen och vid lunch kom mormor, morfar, kusiner med föräldrar för att äta pizza och tårta. Vi hann även spela lite spel till Evelinas stora glädje. På e.m var hon bjuden till en kompis på disco och på kvällen var det meningen att vi skulle gå på Kina-restaurang men alla var så mätta så vi stannade hemma och pysslade tillsammans och tittade på Robinsson. Mysdag tillsammans!

Evelina är inte så där jätteförtjust i att bli "stor-tjej" då hon inser att det snart är skolan som väntar och att hon då blir minst bland alla stor-barnen på skolan & fritids. Hon är en väldigt försiktig och blyg tjej och har, som sin mamma, ibland väldigt höga krav på sig själv. Det som känns obekant och osäkert gör henne lite nervös och orolig. Vi har pratat mycket om det här och jag försöker peppa och stötta henne så mycket jag kan. Så mycket mer kan jag tyvärr inte göra vilket skär i en mammas hjärta ibland...

Nu får man börja ladda för en ny arbetsvecka! Det är grymt mycket att göra på jobbet just nu så jag har en känsla av att det blir ännu en vecka då hjärnan kommer gå på högvarv... *suck*  Tur att man ändå trivs med det man håller på med!

Natti natti!

 

Anita Fransson

24 januari 2010 22:48

Jag är en av dina anonyma bloggläsare. Kul att läsa om dig och Dosan. Tänker hela tiden på hur likt, men ändå olikt det är att hålla på med hund och häst.
Ha de gott!

http://www.sheab.net/~anitas.boxer

 

Lisa

24 januari 2010 22:55

Hej Johanna!
Jag förstår att det känns frustrerande när du inte tycker att det går som planerat och att det känns lååångt kvar till ditt/ert mål. Jag vill verkligen inte att du ska känna någon press från min sida. Jag hade verkligen inte räknat med att du ska sitta precis som mig i sadeln, att du ska ha samma hjälper som mig, att du på max två månader ska kunna rida piff och puff samt alla andra grejer som dosan och jag har arbetat fram under sex år! Herre gud min vän... Jag är så tacksam över allt du bidrar till i Mitt och Dosans liv. Det första jag tänkte på när jag skulle lägga ut henne på annons för fodervärd var att mitt enda krav var att det skulle finnas KÄRLEK i hemmet och att ryttaren skulle kunna hålla "igång henne" samt fortsätta jobba hennes muskler. Att du både ger henne kärlek, rider henne på ett sådant sätt som jag tycker känns OTROLIGT bra, (eftersom jag sett er tillsammans), tränar en ny sorts träning med henne - långa tyglar, och att allt bara är för bra för att vara sant för mig. Jag tvivlar absolut inte på dig/er. Jag tycker att ni är fantastiskt duktiga tillsammans. Du gör ett skitbra jobb, jag menar det verkligen Johanna! Jag kommer som sagt i mars till er och då ska försöka guida dig/er så mycket jag kan av min 6 åriga erfarenhet av prinsessan. Jag är också alldeles övertygad om att om du drar ihop ett gäng tjejer så det blir en clinic eller liknande så kan säkert Camilla ta sig upp till er och ge dig GODA råd eftersom det i första hand är hon som hjälpt mig upp till MSV. Usch och fyyy jag vet hur man känner sig när man är i formsvacka.... Man tycker att man själv rider som en jädrans korv och undrar varför man inte spelar bandy istället liksom. Men sen blir det trots allt bra ändå

 

Johanna & Olga

25 januari 2010 07:55

Låter som en underbar födelsedag och helg! Det där med svackor är naturligtvis inte roligt, men så är det nog inom alla områden. Det gäller nog bara att "hålla ut" så vänder det! :-)

Kramar

 

Johanna

25 januari 2010 08:33

Gulliga, söta, älsklings-Lisa! TACK för dina ord. Dom värmde långt in i hjärtat!!!! Tror dock inte bandy är min grej heller här i livet.. så jag kämpar på med Dosan istället. Är superpepp inför kvällens träning! :-))

Kul att du också är här inne och läser, Anita. Lycka till med hunderiet! :-)

Johanna - du vet om att du alltid har en särskild plats i mitt hjärta. Särskilt då du är i särklass den bloggläsare som kommenterar mest! Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

OJ vad mycket det har hänt de senaste tre månaderna!!! Kan inte och vill inte skriva om just det här i bloggen.... Kan bara konstatera att det har varit för jävligt, men samtidigt utvecklande och lärt mig lite mer om vem jag är och vad jag vill med m...

På något sätt inser även jag att jag kommer kunna gå vidare i livet, även om det just nu verkligen är en FYSISK påtaglig sorg och smärta som gör att jag inte kan äta utan rasar kilon... Men inget ont som inte har något gott med sig!   Har extremt...

Så här känns mitt liv just nu....   Det har hänt mycket i helgen som varit. Jag och Peter har bestämt oss för att separera efter nära 11 år tillsammans, och det känns tungt. Väldigt tungt... Men ni som läser min blogg vet att det är bara att...

I dag åkte jag till hästaffären, på min tränares inrådan, och införskaffade ett bridongbett som var aningen längre och en stång som var aningen kortare. Ska prova detta på Dosan i morgon får vi se hur det passar. Det blev även ett brunt schabrak, en ...

     Glömde bort att jag hade ett synnerligen trevligt pass med Dosan i torsdags då jag spände på henne tömkörningsgjorden för första gången. Lite förvirrat i början, men när vi fått ordning på tömmarna och hon började förstå vad jag var ute e...